Är det inte det ena så är det det andra. Åkt på en sån där underbar urinvägsinfektion. Jag måste verkligen vara världens känsligaste för sånt där. Bara jag tittar på en urinvägsinfektionsbakterie så hånskrattar den åt mig enbart för att i nästa sekund lägga en redig loska i ansiktet på mig. Inte nog med att det är drygt att det svider eld när jag kissar - det är dyrt att gå till doktorn också. För att inte tala om medicinen. 177 pix för 5 dagars antibiotika. Kan ni inte ta mitt hus och hem medan ni ändå är i farten? Okej, 177 pix är egentligen, i det stora hela, småpengar, men när man inga pengar har så är det annorlunda. Men visst, jag hade kunnat betala en tusenlapp bara jag slapp springa på toa varenda kvart och gråta blod av smärta. Huvva vad det är synd om mig. Jag och Esther grejar med annat istället. Kramas och sånt. Det är bra att ha en mjuk och söt katt när man är sjuk. Har du ingen kan jag verkligen rekommendera det.
1 kommentar:
Stackars dig! Jag har en kompis som är gynekolog, lyckost mig. Han bara skriver ut piller när jag behöver det... Välsigt smidigt. Hoppas allt är bra med dig och Esther. Snygg ny blogg! Kram Agnes
Skicka en kommentar